onsdag 9 november 2011

Ödmjukhet inför LIVET!



Hej på er! Hur har ni det?
Jag har några riktigt jobbiga dagar bakom mig. Känns som jag har hållt andan i flera dagar. Någon slags overklighetskänsla. Nu kan jag äntligen andas igen! I Lördags hände det något förfärligt. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Min man blev plötsligt sjuk och hamnade på hjärtintensiven. Plötsligt sitter man där och fattar ingenting. Tack och lov slutade det bra och han är nu hemma hos oss igen! Tack gode gud! Han drabbades av en hjärtinfarkt, ja, just det, hjärtinfarkt. Kändes konstigt att skriva det........Man blir så himla rädd! Dessa dagarna med alla prosedurer och undersökningar och ovisshet innan man vet. Tack och lov var det ingen stor infarkt, han fick behandling i tid och hjärtat har inte tagit någon skada alls! Det finns ingen gräns för lyckan i ett sånt besked!
 Men det tar nog ett tag att landa i allt detta!
Han är sjukskriven en månad nu. Han mår redan bra men behöver nog lite tid att vila.
Han jobbar alldeles för mycket min man. Fast själv tycker han inte det. Har man varit lantbrukare och mjölkbonde större delen av sitt liv så finns det inget som heter att jobba för mycket. Men nu är han anställd och jobbar mycket nu också även om det inte är på långa vägar som innan. Nu är det dags att tagga ner!
Rädslan lägger sig mer och mer för varje dag som går.
Min tacksamhet och ödmjukhet inför livet är större än någonsin!
NJUT av livet och ta hand om varandra!

Kram Kristina

1 kommentar:

Malin. sa...

Ja, vad ska man säga.... Allt blir ju fnuttigt.... Kan inte säga annat än att be er njuta av att allt slutade väl.